Bilens förlovade land!

Fordon behövs!

I detta förlovade land och framförallt här i Lawton kan man inte överleva utan eget fordon. Inte nog med att vi bor ca. 10 km från vakten till Fort Sill vilket gör att bara ta sig till jobbet blir en utmaning utan bil. Att åka kollektivt går nog inte då jag har bara sett busshållplatser längs en gata i hela stan och framför allt finns det nog inte några bussar när vi slutar jobba vid 03 på morgonen. Dessutom så vi pratar många km mellan de olika delarna inne på Fort Sill så även inne på jobbet krävs bil för att kunna förflytta sig mellan olika lokaler. Till det så krävs det även bil för att klara det vardagliga livet då vi bor ett par km utanför "staden".

Staden Lawton är utspridd över en väldigt stor yta och det kan vara 10-15 km från ena änden i stan till den andra när man ska fixa ett ärende. Och framför allt finns det inget centrum då allt ligger utsmetad över ytan. Det finns i princip inga trottoarer längs gatorna, det går inte att korsa vägarna då det saknas övergångsställen och även vägarna inne i staden är 2-3 filer i bredd med bitvis tät trafik. Skulle jag först vara på ena sidan gatan och handla för att sedan vilja gå in i restaurangen på andra sidan gatan så måste jag i praktiken ta bilen och köra till andra sidan. Att gå över är inte att tänka på!

Så lösningen vi har just nu med i princip två personer per fordon känns rimligt även om det då i praktiskt fortfarande krävs samåkning för att ta sig till affären, gymmet eller för att äta något. Naturligtvis samåker vi med fulla bilar när vi gör gemensamma verksamheter!

Äntligen, som Gert hade sagt!

Utbildningen

Det viktigaste och därför vi är här!! Imorgon kväll/natt drar verksamheten äntligen igång på riktigt vilket vi nog alla ser fram emot oerhört mycket!

Ska bli riktigt intressant att se vad vi kommer att få oss till livs och hur det kommer att funka att jobba nattetid!

Varför är vi här?

Den korta versionen är att vi är ett gäng svenskar som har åkt till USA för att få utbildning i ett vapensystem som Sverige har köpt av US Army. Alltså kommer jänkarna att lära oss allt (?) vi behöver veta för att kunna använda prylarna och få valuta för pengarna.

Att vi är här är varken så kontroversiellt eller ovanligt som det kan tyckas initialt.  Detta med utbildning hos leverantören är ganska vanligt förekommande både militärt och civilt. När Thailand köpte flygsystem JAS-39 Gripen av oss utbildades en del av personalen i Sverige till exempel. Samma sak när exempelvis "Maskinfabriken" sålt en ny förpackningsmaskin till mjölkproducenten "Mjölka" så ingår garanterat utbildning i hur man nyttjar prylen bäst.

Nej, snus är inte ok!

Åter till väsentligheterna. I veckan som gick träffade vi våra instruktörer/lärare lite kort, se utb lokaler och fick ställa de viktigaste frågorna vi hade på hjärtat samtidigt fick vi lite viktig information. -Ja, vi kan skjuta på lektionsstart 10-15 min så vi hinner äta i matsalen. -Nej, snus är ej tillåtet på lektionstid. (baserat på chewing tabaco som är förbjudet) -Ta med en extra tröja för det är kallt i simulatorhallen då AC står på typ 10 grader celcius, osv… 

Konsulterna som ska vara instruktörer verkade trevliga vilket bådar gott för utbildningen. Och enligt dem så är det ”so easy” och ”no problems”. 
Men det kommer nog att visa sig med tiden…. Mer om det en annan gång!

(Tyvärr är denna punkten ganska kort av naturliga skäl.)

Jaha, var ska vi bo?

Och nu kommer vi till boendet. Jag vet inte vem det är som har missat vad, vem som missförstått vilken kommunikation eller vems felet är. MEN, faktumet är att när vi anlände så upplevde jag att boendefrågan inte var löst.

Det fanns inget boende på basen, vilket var budet hemifrån initalt. Självklart hade J&H börjat att jobba med frågan när de kom tidigare i veckan men framför allt hade eleven MJ (som är går en annan kurs här) flaggat för utmaningen sedan länge vilket nog inte hade omhändertagits fullt ut hemma. Men MJ hade börjat att fixa lösningar på eget initiativ, som jag förstod det hela, vilket var tur för oss. 

Oavsett vilket, klart var det inte när vi kom och här stod 14 personer och funderade lite var/hur vi skulle bo de närmaste månaderna...*

I lägenhetskomplexet där tidigare elever oftast har bott och där även vi bor nu fanns endast 2st möblerade lägenheter klara och resterande 5st var omöblerade. Osäkeren avseende statusen på överenskommelsen mellan hyresvärden och ”Sverige” de facto, när vi dök upp på söndagskvällen, var tydlig och en stor del av den inledande tiden här har lagts på att skriva kontrakt, reda ut betalningssätt, hyra möbler, köpa husgeråd och sängkläder osv osv… Detta arbetet har främst belastat Senior Swede med sin ”acting QM” men såklart drabbat oss alla eftersom inget var riktigt klart.

Bra till slut!

Nu bor vi två personer i varje lägenhet som är har två sovrum, kök, liten tvättstuga och som är basic inredda med säng och byrå, soffa och tv samt grundläggande med köksgeråd i köket. Vi har dessutom tv och internet. Med andra ord, nu går det ingen nöd på oss!

Och självklart ser lägenheterna ut som riktiga ungkarlslyor där det saknas all ickeväsentlig inredning som tavlor, hyllor och fönsterblommor så det känns nästan som om man är kadett igen :-)

Den sista leveransen av möbler anlände fredags eftermiddag och idag på söndagen fick de sista lägenheterna ljud på sin tv, så nu är min uppfattning att allt är klart :-). **

*Jag ber om ursäkt om jag låter lite bitter, men kändes inte riktigt proffsigt av en myndighet som skickar 14 anställda på en 10-12 veckors tjänsteresa..

**Ja, det har i efterhand visat sig inte alls varit klart med alla detaljer och praktikaliteter......

Då drar vi igång!

Så på måndag morgon började inprocessingen på International Student Division (ISD), dvs det ”kontoret” som har hand om alla internationella studenter här på Fort Sill. Ett antal gmg hölls där det var huvudsakligen förmaningstal över att inte köra för fort, inte göra bort sig och inte åka någonstans (utanför staden) utan att ha fått en ”permissionssedel” godkänd av ISD´s chef. Samt lite matnyttig info såklart om hur man ska bete sig vid en tornado, lite hur det funkar på basen osv… Självklart fixades id kort m.m. också.

Turn around and don't drown!

Sammanfattningsvis så är det ganska annorlunda och vid mer än ett tillfälle fick jag bita mig i kinden för att inte le allt för mycket. Bland annat lades det mycket energi på att förklara att man INTE får köra bil genom översvämningar och vattendrag som rinner över vägen istället för genom sin vägtrumma (vid översvämningar). Likaså är det förbjudet att köra förbi avspärrningar och man måste lyda anvisningar av tex polis eller vägverket.

Till annat härligt exempel var när de verkligen tryckte på att energidryck var onyttigt, farligt och att man verkligen var tvungen att anmäla till sin instruktör/lärare om man nu skulle mot förmodan ha druckit en energidryck! Snacka om att det hade varit kö till befälsrummet hemma på kasern när man tänker på hur mycket NOCCO som går åt kring kaserngården!

Totalt sett så har inprocessingsveckan varit ganska luftig men "luften" har behövts för att komma på plats och till rätta, komma in i dygnsrytmen och framför allt att fixa allt som varit oklart eller saknats. Under denna tiden så har vi även hunnit med lite ”nice” på vår fritid vilket har stillat den värsta hungern på shopping och upplevelser. Bland annat drog några andra och jag ut på vishan för att tittade på local’s som hade en rodeo i fredags kväll. Mkt trevlig!!!

Och nu känner vi oss redo att börja utbildningen. Hade den dragit igång andra eller tredje dagen så är jag tveksam till att vi hade varit mottagliga på riktigt. Det är trots allt en hel del energi som gått åt till att hitta rutinerna som krävs för att tillfredsställa Maslow och kunna få ut maximalt av kursen.

Tisdagskväll sa vi förresten även hej då till J&H som lämnade oss åt våra egna öden för att återvända till Sverige under onsdagen. 

Då har resan börjat, på många sätt! Och en överraskning på köpet...

Ta sig över pölen

Resan hit startade lördag morgon och gick från Lv6 via Kastrup och Chicago till Oklahoma City (OKC) för min del. Alla andra i gänget fick biljetter via Washington så jag flög själv men vi återsamlades i OKC där det blev en övernattning. Visst, vi hade "bara" 1,5 timmes bilkörning kvar till vår slutdestination men lite vila var behövligt då resan pågått i knappa 20h. Där mötte även kollegorna J och H upp och välkomnade oss till USA. De hade kommit hit tidigare i veckan för att ”duka bordet” åt oss vilket var behövligt visade det sig, då ganska få saker var så klara som de skulle varit.

Grattis, vi har en överraskning till er

Första söndagen i det stora landet inleddes med en gemensam kort frukost där ”bomben” släpptes av J&H. Överraskningen innebar  att vi inte ska jobba 08-17 vilket amerikanarna hade sagt tidigare och vi planerat arbetstiden/livet för utan det blir nattskiftet under hela utbildningen! Vilket i praktiken innebär att vi arbetar 18-03, dvs måndag kväll tills lördag morgon!

Så det blir att vända på dygnet, sova på sen natt-förmiddag, vara ledig på dagen och bege sig till jobbet på sen eftermiddag för att jobba hela kvällen och halva natten. Fördelar är ju att det lär vara tomt på gymmet på dagtid, att det inte kommer att ätas ute varje kväll och man slipper sitta på en bar varje kväll med en öl och umgås med kollegor och locals.

Infon angående vårt framtida liv och levende var nog det mest spännande den dagen då frukosten var en amerikansk standard hotellfrukost och bilresan var ganska osexig. Resten av söndagen innehöll som sagt bilfärd mot Lawton är Fort Sill ligger och försök att fixa boendet. Återkommer till boende i ett annat inlägg… 
Första natten i vår nya hemstad tillbringades på hotell vilket var nödvändigt då det inte fanns något boende klart. :-(

Starten på nästa äventyr!

Ute i världen igen

För ett par månades sedan frågade min chef mig något i stil med... -Vet att det inte var längesedan du var ute, men hur ställer du dig till att gå en kurs på 10 veckor i USA i höst? Frågeställningen lät enkel och svaret lika så, ett självklart ja! 

Men egentligen var frågan större än så då den innehöll betydligt fler frågetecken än svar när frågan ställdes. Datum var inte bestämt, men det fanns två handlingsalternativ med avresa direkt efter semestern eller mitten på hösten. Praktiska saker som boende var inte löst, inte heller arbetstid och dessutom var det något oklart vad utbildningen skulle innebära i praktiken. Inte heller var det riktigt klart vilka detaljerade målsättningar vi hade och vilka förväntningar som fanns.

Allt det där låter lite flummigt och ovant för min organisation men däremot var det övergripande målet klart och tydlig för mig: -Åk dit, inhämta så mycket kunskap som möjligt och förstå vad det handlar om. Tänk till. Kom hem och berätta. Förbättra. Utveckla för framtiden!

Det precis den typen av uppgifter som jag gillar och det som mitt jobb handlar om när jag trivs bäst! 

En rejäl utmaning, gärna på främmande mark (principiellt eller bokstavligt talat) och möjlighet för mig att tänka till. Fundera en gång extra: -Vad innebär detta egentligen? Varför gör de så här? Hur vill vi göra? Hur kan detta göras för att bli så bra som möjligt? Och för min del så kvittar det nästan om det är tankar kring stora strategiska beslut eller om det handlar om hur man ska få till en så "enkel sak" som boende på bästa sätt.
Oavsett vilket, det gäller f#n att tänka till en gång extra :-)

Som vanligt skriver jag här främst för att dela med mig av min tankar, upplevelser och min vardag. Det kommer bli väldigt lite storstrategiska beslut då det inte passar sig här online utan det kommer nog att handla mer om små vardagliga saker som jag upplever, tänker och reflekterar över. Förhoppningsvis kommer du att le igenkännande ibland, kanske skaka på huvudet, inse något om oss svenskar eller bara bli förvånad över hur saker kan gå till.

Och redan nu skriver jag om det som är viktigaste för mig, för att kunna trivas borta. Att mitt 💝 "släpper iväg mig"! 

Så stort tack för att du förstår mig, står ut med mig och att du låter mig åka.  

-Lägg ut! -Lägg ut, lägg ut!!!

Nytt försök.....

Då gör vi ett nytt försök med att gå online. Har tidigare haft strul med att få lägga upp inlägg så vi börjar om. 

Tyvärr innebär detta att vissa inlägg kan kännas gamla, något inlägg tycks ha försvunnit i cyberrymden och tempus är säkert knas i vissa fall. Men ta det för vad det är, mina tankar och observationer här på andra sidan pölen.

Och bättre med sena inlägg än inget alls, eller hur?